Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta över att det hela tiden ryktes av hårstrån när jag kämpade som ett djur för att försöka få ur den förbaskade hårborsten utan att få en stor kal fläck på huvudet. Ett tag någonstans i mitten av dessa 25 minuter som det tog för mig, tog hoppet nästan slut och jag övervägde att springa in i mammas och pappas badrum och leta upp pappas rakapparat och raka av mig skiten. Det skulle väll vara kul att upptäcka hur det är att vara flintis? 

 

Men, I made it! Kännde mig lika lycklig som en fiskmås som hittat en fisk.