Hello everybody, this is my cat Tova, and she is very pretty (läs med en väldigt dålig svengelsk dialekt, och om du inte gjorde det, läs om).

 

Samma dag som jag skrev mitt förra inlägg, alltså i förrgår, tog jag bussen till frölunda för att träffa Karin. Det slutade med att vi, som alltid, gick och köpte glass och åkte hem till henne. Sedan tog vi fram varsin sked och sörplade upp, denna nu väldigt smälta glassen, som soppa. Vi fick inte många timmars sömn den natten så då kände jag att det var ett perfekt tillfälle att åka hem, lägga mig i min säng och dö en långsam död. Detsamma gjorde jag imorse (fast då var jag ju redan hemma). Så människor, glöm YOLO, jag är redan inne på mitt tredje liv. 

 

Jag och pappa gick och bowlade igår igen. Denna gången gick det mucho bättre, så jag kände mig som ett real pro. Lyckan fortsatte när jag stoppade ner handen i jackfickan och kände att jag hade pengar med mig för en gångs skull, men dom brändes upp på en mening (talat av lyckan själv); "Pappa, får jag bjuda dig på glass", och ett svar; "Ja tack!". Men, vad vore solen utan en glass att smälta? 

 

Nu är det dags för mig att gråta över att det endast är en dag kvar på lovet. Hejdå.