Förut tog jag och mamma en promenad genom denna förfärliga snöstorm, på askims gator. Vi pratade mycket om liv och död, samt vänner och släktingar. Vi pratade mycket om det som har hänt, men framför allt, om det som kommer att ske. Jag kommer börja gymnasiet, jag kommer tappa massa kompisar, men också få en hel del nya, men det viktigaste är att ta hand om dom som står bredvid en för stunden. Ingen vet vad som kommer hända imorgon, nästa vecka eller om ett år, ingen kan se imorgon förrens det är imorgon.

Jag gillar sådana promenader. Dom får mig att tänka, och får mig att må bra. Tack för att du finns mamma! ❤